Ibland vet jag inte vilket ben jag ska stå på.
Livet är så himla mycket.
Om man är som jag, känslig, högkänslig, intuitiv, inkännande eller vad man nu känner för att kalla det, för mig spelar det ingen roll, så kan en dag innehålla precis ALLT!
Idag har ångesten gjort sig starkt påmind. Jag har haft ångest i större delen av mitt liv, till och från, mer eller mindre, upp eller ner.
Morgonen kändes tung, tryck över bröstet, mörka tankar, svårt att ens fundera ut vad jag behöver göra och sedan också ta tag i det.
Min yngsta son blev också väldigt arg imorse och kom iväg senare till skolan. Jag hann bli arg (stressad) på honom först men hann också tala om att jag inte alls är arg på honom och finns det ett problem så löser vi det eller är det en känsla som vill komma fram hos honom så är det okej! Så mitt i det så får vi ett fint samtal.
Jag försöker att mobilisera, tar på mig träningskläder för det är alltid steg ett för mig, att få på mig kläderna för då ökar chansen att jag faktiskt tränar! Jag tycker om att träna och gör det nuförtiden regelbundet men när ångesten tar över är det betydligt svårare.
Jag tar mig ut och går förbi min kusin och stannar en stund, hon ger mig tips om Tiktok och om hur man spelar in videos så för en liten stund måste jag tänka på något annat.
Jag går till gymmet. Tränar hårt i 1,5 h. Ångesten släpper delvis. Köper sedan en glass och går förbi min kusin igen och får kaffe i solen.
Barnen slutar skolan. Vi har bestämt sedan tidigare att vi ska gå på badhuset så det är bara att hålla sig till planen och göra det. I bastun efter får jag svårare att andas, jag känner igen symtomen, kroppen vill hyperventilera och "dra ihop sig". Jag får lämna bastun och andningen lugnar ner sig. Vi går hem i kvällssolen. Min yngsta son hittar kompisar efter vägen och stannar en stund. Vi har inte ätit middag än så jag går och handlar, träffar då en vän som jag inte sett på ett tag och känner sån glädje. Vi pratar om kristaller.
Hem, fixa mat och får hjälp av äldsta sonen.
Mitt i livet, mitt i ångesten, mitt i vardagen. Glädje, sorg, oro, tårar, skratt, kärlek, vänskap, mörker, hopp.
Jag får även ett samtal under dagen av en bekant och samtalet handlar delvis om- vad är lycka? Vad har vi för bild av hur livet ska vara? Slutsaten är att livet och lyckan är ALLT, det är högt och lågt, det är glädje och sorg. Det kommer liksom i ett och samma paket och vi kan inte bara plocka bort det som vi inte vill ha. MEN vi kan välja hur vi hanterar det, hur vi bemöter det, vad vi gör av det, hur vi ser på det. Jag säger verkligen inte att det är lätt och ibland går det inte som vi tänkt men om vi tränar oss i att fortsätta trots motstånd och mörker och håller oss till rutiner och det vi vet att vi behöver så ökar chanserna att vi kan må lite bättre och vår hjärna får en möjlighet att omprogrammera sig.
Vi behöver börja någonstans. Jag har redan påbörjat min resa och har skapat mig någon slags grund att stå på och det har inte alla gjort, än. Jag vill gärna hjälpa dig att skapa din grund att stå på, så även när det stormar så har du något att hålla fast dig i.
KRAM ELIN