top of page

Mörker/skuggarbete


Elin 6 år

Han såg mig inte. Fast jag stod där i fysisk form så såg han mig inte. När jag tittar på en bild på mig själv, sittandes vid köksbordet i mitt barndomshem, när jag fyller 6 år tror jag det var så känner jag hans närvaro i det köket men han ser mig inte. Jag sitter ju där, jag har paket. Det borde vara morgon för det är becksvart utanför fönstret bakom mig på bilden och jag fyller ju år i november. Jag har morgonrock på mig på mig och ser en aning nyvaken ut och blicken är tom. Jag ser allvarlig ut på bilden och så har jag känt mig sedan dess.

Jag förstår nu varför det är viktigt för mig att SE andra människor. Det har jag genom åren blivit riktigt bra på om jag får säga det själv. Men jag lever som vuxen i ett äktenskap med en man som ser mig, oftast, men jag är inte förmögen att se honom! Det gör ont i mig och det smärtar mig för jag vet att han är ledsen för det. Kan jag se mig själv?

Jag har växt upp med känslan av att jag inte är viktig, att jag inte räknas och min mamma har gjort allt för att jag ska känna mig just det. Jag är tacksam för hennes enorma jobb och jag kan också tacka henne för livet, att jag lever.


Det som händer med mig nu ska hända nu. Jag har ju väntat länge på mitt mörker. Jag har vetat att det finns där men min själ har inte varit redo att se det i sin nakna sanning. Jag har blivit "varnad" eller varslad nu i ett par veckor i form av att såret har "gått upp" några gånger i relation med andra människor och nu och jag har kommit lite längre ner i djupet av såret.

Jag gör ju likadant som han!! Jag ser inte den människan som jag har närmast, den som jag lever med, som jag är gift med! Hur kan jag bli likadan som han som jag lovade mig själv att aldrig bli som!?

Men jag är ju inte honom... Jag måste smälta allt det här för jag skriver i stunden det kom. Jag har gråtit så det kom tårar på skärmen och näsan är tjock av snor. Jag har egentligen mycket att berätta om det här men nu vill jag vila. Jag vill ta hand om mitt lilla jag, stoppa om, bädda ner, trösta, se och älska.

Jag fick ett tips nyligen från min samtals terapeut att ha en bild på mig själv som liten på mobilen, som bakgrund, och det har jag nu.

7 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

En dag i livet

Ibland vet jag inte vilket ben jag ska stå på. Livet är så himla mycket. Om man är som jag, känslig, högkänslig, intuitiv, inkännande eller vad man nu känner för att kalla det, för mig spelar det inge

Chakrabalansering i naturen

❤️🧡💛 Chakrabalansering i naturen Om du går ut i naturen så balanserar du ditt första chakra: rotchakrat, vår bas, att vara nära jorden och marken gör att vi grundar oss, känner mer närvaro i stunden

Comments


bottom of page