Du kära följeslagare. Idag är du på besök, lite mer än vanligt. Jag känner dig, jag vet att du är där, jag försöker inte att slå bort dig, jag ger dig lite lagom uppmärksamhet men inte för mycket. Jag sitter med dig och frågar vad du vill. Vill du säga mig något? Har jag missat något viktigt? Ibland är ångesten en drivkraft och ibland är den ett stort jäkla hinder. Det är en balans att vara med ångesten, inte ge den för mycket bränsle och inte ignorera den. Den har hindrat mig flera gånger i livet men jag har också trotsat den och gjort saker ändå trots väldigt stark ångest. Jag kan ju säga att det är när jag haft som mest ångest och ändå gjort det själen vill som jag har växt och utvecklats som mest! Det är som en förlossning, tro mig jag har haft tre stycken jobbiga sådana, man ska "ta sig igenom det" och på andra sidan möter du det magiska, fantastiska i livet.
Ångest/oro är säkert olika för alla och vi har olika förhållningssätt till det. Det vi kan påverka är hur vi bemöter oron och om vi lyssnar till den och låter den ta plats eller kanske trycker du bort den helt och hållet, du kanske gör allt för att inte känna den.
Jag upplever att oro/ångest är som en olustig känsla utan att jag direkt vet varför. Hos mig känns den som mest i bröstkorgen och övre magen, solarplexus. Den är bra på att ta min uppmärksamhet och den gör sig hörd. Den tar mycket plats helt enkelt. Men det är fortfarande bara en känsla, kanske till och med ibland bara en illusion, och det är inte helt säkert att den har rätt eller är sann överhuvudtaget. Det ger mig tröst.
Idag så fick ångesten följa med på en skidtur på morgonen för jag behöver röra på mig när det känns som en känsla eller en energi "fastnat" i mig. Den försvinner inte men jag mår bättre. Jag fokuserar då mer på min fysika kropp och kan då inte lägga så mycket fokus på insidan och känslorna där och för en stund så kan jag distrahera tanken/känslan för att sedan bli mer sams med den. Sedan kan det ju vara motigt att röra på sig när livet känns negativt och tungt men man pratar om att "skingra tankarna" och det är väl det man gör när man hittar på något konkret att göra. Jag tror att vi alla hittar våra metoder som vi använder. Det som är skönt att veta är att 1. det går över 2. det är inget farligt 3. det är okej precis som det är.
Jag brukar faktiskt inte meditera precis när jag har stark ångest eller oro. Då ger jag den för mycket utrymme men annars så är det meditaion som gäller och det gör att jag kan hantera alla mina känslor och tankar. I meditation sitter jag med allt som är, jag lyssnar och fokuserar inåt, observerar utan att egentligen tycka något om det som dyker upp. Det är en träningssak!
Nuförtiden brukar jag ha en dialog med mig själv, ganska ofta faktiskt, om en massa olika saker. Jag känner att det fungerar ganska bra att samtala med mig själv och det är precis som om att jag checkar av med mig själv i olika frågeställningar, val, situationer. Jag känner in helt enkelt vad som blir bäst för mig just nu!
Tidigare idag sa jag till mig själv att jag ska skriva om hur jag känner idag och jag ska dela det med andra och nu när jag gör det så mår jag ännu lite bättre.
Tack för mig!
Kram Elin
コメント